Nordkyn

Nästa mål var Nordkyn, en dramatisk väg även här, smala men vackra vägar och det har inte varit mycket trafik, trots att vi kört på Europavägar och stora riksvägar. Vi har kunnat stanna där vi vill och stoppen har varit många, det är ju så vackert med kombinationen hav och fjäll. Riksväg 888, mellan Bekkarfjord och Hopseidet går längs fjällryggen och man har god utsikt åt alla håll, man kör som i ett månlandskap.

Vi anlände till Mehamn och parkerade i hamnen och promenerade runt i samhället.På kvällen kom en av Hurtigrutbåtarna in till hamnen.

Nästa morgon körde vi den korta biten till Gamvik, ett rart litet fiskeläge med en fin liten kyrka som låg längst ut på en höjd i samhället.

Den gamla altaravlan i kyrkan.

Nu befinner vi oss på Europas nordligaste punkt som går att nå landvägen. Detta blev helt klart ett av favoritmålen på resan. Vid Slettnes fyr hade ett stort antal husbilar från olika hörn av Europa funnit en oas att stanna till vid. Vi vandrade längs stranden i den kritvita sanden, varmt men blåsigt. Benny försökte sig på att göra ett konstverk på stranden, något som ivrigt fotograferades av andra turister, lite kul faktiskt. En kulturstig på ett antal timmar gick vi också och såg många olika fåglar, både kända och okända. Fjällabben jagade tärnorna och försökte ta deras byte, ett mindre angenämt drag - det norska namnet på fågeln anspelade på tjuv, passande tycker jag. När vi kommit upp på platån på kulturstigen var vi tydligen för nära deras bo, så de blev otäckt närgångna. Vi passade också på att ta den nordligaste cachen på den europeiska kontinenten. Bland blommorna fann vi isranunkel för första gången (Reinros på norska).

Bennys konstverk

Isranunkel

Renen valde en annan stig.

Nordligaste cachen loggas

Fjällabben dök mot oss.

På kvällen hade vi den vackraste solnedgången man kan tänka sig. Vi hade solstolarna med oss till stranden och satt ifrån kl 20.00 till 00.30 ca. Vi hade besök av sälar (tror vi), som fångade fisk, simmade och låg på rygg. Vi såg deras huvuden som dök upp med jämna mellanrum. Någon typ av val simmade förbi, kanske en kaskelottval(?). Men detta magiska ljus som lyste över oss hela tiden. En härlig kväll att minnas länge.

Ett huvud skymtar längre ut

Vi hade svårt att slita oss från denna plats, men fortsatte nästa dag till Kjöllefjord, där vi såg Fodalbruket och kyrkan. Längst ut kan man också skåda den säregna klippan som kallas Finnkirka.

Fodalbruket

Taket i Kjöllefjord kyrka

Finnkirka i bakgrunden

Fortsättning följer...